Människosyn enligt mina ögon!

Människan är en varelse som man kan röra, se, känna, höra och mm. Men vad är människan i sig?

Det kan man fråga och fortfarande inte ha ett svar men jag tror att människan är en skapelse av Gud men är skapad för att kunna tänka och besluta själv vad som är rätt och fel. En människa består av mycket. Den består av olika känslor, vissa som vi kan kontrollera och vissa inte. Hur kommer det sig?

Har själen kanske något med det att göra? Vi känner något kan vi inte styra. Är det själen som bestämmer då? Men om vi ska gå djupare in i själens betydelse så är det ganska brett. Vissa människor tror inte på att vi har själ och vissa tror bara på den men om jag ska prata från min synvinkel är själen en metafor, en illusion av vad som kommer efter döden. Vi har med oss själen vart vi än går och ibland skulle kan man tro att den faktiskt har lite makt över livet för ibland när man gör något som är fel får man en konstig känsla i magen som kallas skuldkänslor eller i vissa fall sympati men just då i den stunden så tror jag själen har lite med saken att göra utan att vi tänker på det. Själen formar inte oss, det är vi som formar den beroende på vem man är som människa.

Men om själen nu kan styra vissa känslor utan att vi är medvetna, hur kommer fri vilja in i bilden då? Jo, vi som individer har en fri vilja i livet. Det gör så att vi kan styra lite i livet beroende på vilka val vi gör i livet och dem valen bestämmer vi genom fri vilja. Men om det nu är så att alla har fri vilja mer eller mindre, varför väljer vi då att skada varandra, djur och natur?

För att vi vet ju att människor, djur och natur går ihop, både andligt och vetenskapligt. Människan skulle nog aldrig klara sig utan djuren och naturen men vi vet inte om djuren och naturen skulle klara sig utan oss. Det kanske är så att vi behöver dem(djur och natur) mer än vad dem behöver oss. Borde inte vi vara lika värda då? Om vi behöver dem nästan lika mycket som de behöver oss?

Människor och djur kan inte vara lika värda, vi skiljer oss mycket från djuren och därför inte kan vara lika värda. Och sen beror det på vilket djur det är. Jag tror en kossa är mer värd en människa för att den mättar fler magar än vad en människa skulle ha gjort men om det nu är så att det beror på vilket djur, borde inte det vara beroende på människan också eller? Då kanske det skulle skapa rasistiska frågor bland människor men betyder det att vi är rasister mot djur. För alla gillar något djur mer än några andra. Jag tror inte människan har haft en särställning till de sista 10 åren då människan har tagit fram den själv. För människan i sig är inte så mäktig men vad människan kan åstadkomma är ganska mäktigt. Och nu för tiden är det nog inte människan som är makt det är nog pengar som ägs av människan som göra henne mäktig.

Man kan säga att människan har ett speciellt ansvar på jorden. Man kan se det på olika sätt, d. vs hon kan ha ett ansvar beroende på vem hon är i världen. Men människan i sig har alla ansvar, ta han om världen och kanske vara moralisk.
Alla människor är lika värda genom en blind mans ögon. Men om han skulle kunna se att världen har blivit knäpp. Och att det bara kommer ut från munnen att ”vi är lika värda” men i själva verket är vi inte det. Jag vet inte om människan gör det medvetet eller om det bara har blivit så med tiden. Medlidande finns inte lika mycket som förr, kanske för att det finns för mycket att lida över så man orkar ju inte gå runt och vara nere så länge det inte har drabbat en själv.

Hur mycket påverkas vi av miljö och arv egentligen? Vi formas olika beroende på miljö och arv. Kan inte riktigt svara på den frågan med säkra händer men människan har ändrats mycket sens människa själv kom till. Både fysiskt och psykiskt men vet inte vad det kan bero på. Vet någon vad det kan bero på? För nu har vi ju kommit fram till att människor är olika, då vet man ju inte i allmänhet varför vi har ändrats. Och om någon vet så pratar den väll från sina egna synvinklar eller från allmänhet?

En annan aspekt på människosyn är om vi är goda eller onda i själva verket. Vi födds goda men blir lite halv onda på vägen till vuxen världen. Människan i grund måste vara god och sen formas beroende livskvalitet och själva livet i sig men däremot är den nog självisk. Nu jämför jag med nyfödda barn. Om man tänker en helt ny nyfödd bebis så tänker nog inte så onda tankar för att den inte vet mycket men samtidigt är den självisk för den vill ha mamman, mat och närhet själv. Så människan formas beroende på ålder, kön, levnadsstil mm.

Det är mänskligt att begå onda handlingar. Har du begått onda handlingar, jag vet att jag har i alla fall. Varför människan begår onda handlingar kan jag inte riktigt svara på men det beror väll på att man vill tjäna och må bäst utav det. Och vi verkar ha en konstig tendens att bli glada på andras misslyckande. Varför? Jo, som sagt så kanske vi är lite för själviska redan från början så man har ju mått bra utav det hittills så varför inte fortsätta.

En skrämmande del av livet är döden, för att vi vet så lite om den. Vi vet hur man minskar dödsolyckor, bota dödliga sjukdomar men vet vi hur man åter upplivar människan från döden? När människan dör så händer det så mycket med världen men jag tror kroppen ruttnar och dör bort men att däremot själen lever vidare och hamnar i paradiset eller helvetet beroende på vem man har varit i livet.

AV: MIKAL ASTEWAY 09